Igår åt jag hotellfrukost med min kompis och det var så mysigt. Det kan jag göra fler söndagar :).
Min kompis berättade om två som är 35-årsåldern som har dödliga sjukdomar, en där utgången är döden och en där det finns hopp. Barn och äkta hälft som de lämnar efter sig. Usch så tråkigt.
Jag har redan ett annat perspektiv på livet efter våra förluster av dotter och svärföräldrar men att mista en livspartner och barn som blir utan förälder som småbarn är ännu mer orättvist.
Förra veckan började jag höra snacket om de som gnäller över att de väger "5 kg för mycket". Detta prat börjar alltid inför beach-säsongen. Jag får allt svårare för sådant. Det är så att är intaget större än vad man gör av med så pekar vågen uppåt. Det är en enkel ekvation. Det är bara att röra på sin kropp. Det finns de som är sjuka som skulle kunna ge allt för att ha bara ha problemet med lite för många kilon.
Jag ser saker ur ett annat perspektiv... Livet är för kort för att bekymra sig om några kilon. Det är bara att ta på sig träningsskor och ge sig ut på en promenad eller löprunda. Jag bryr mig för övrigt inte ett dugg om en människa väger och prat om vikt när det handlar om några kilon är inte ett ämne för mig. En annan sak om någon lägger om sina vanor och kämpar med många kilon, det är roligt!
Nu ut och cykla med min älskade familj! Det är vår och det är glädje!
2 kommentarer:
Jag beundrar din styrka. Stor kram!
Tack så mycket. Det värmer att få en sådan kommentar.
Skicka en kommentar