Jag gav ett boktips för ett tag sedan "Bara ett andetag bort" och läser nu i en annan blogg av Hannah som har läst samma bok men inte alls gillade författarens sätt att hantera saknaden och sorgen efter sitt barn. Mitt boktips kring denna bok finns här i ett gammalt inlägg. Jag hade inte utvecklat tipset så mycket då jag dels läste boken i augusti 2010 och inte hade den alldeles färskt i minnet. Jag hade inte hade en tanke på att boken skulle kunna ge andra känslor än de jag fick av boken. Jag blev väldigt berörd och kände glädje och värme när jag läste boken.
Med detta vill jag skriva att vi är alla så olika kring våra känslor kring det barn vi har mist
Denna författare skriver på ett annorlunda sätt jämfört med andra böcker och hennes syn på vad som händer när vi dör är väldigt olik min eget sätt att se på döden men jag tyckte ändå om boken väldigt mycket.
Jag läste boken när det hade gått drygt tre år sedan vår dotter dog. Kanske hade jag inte uppskattat hennes sätt att se på sin dotters död när jag var nydrabbad? Jag vet inte, men jag tror ändå att jag hade det .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar