tisdag 8 februari 2011

Undersökningen - resultat

Intressant att se svaren.

Nydrabbade 31 % (6 st)

Mer än 1 år sedan 15 % (3 st)

Mer än 5 år sedan 10 % (2 st)

Nej anhörig/vän 26 % (5)

Nej kom hit av en slump 15 % (3 st)

Nej känner bloggaren 0 %

Jag har inte tipsat någon anhörig/vän att jag fortsatte skriva efter att jag lade ut artikeln (tipsade om artikeln via fb). Det är inte mitt syfte att mina anhöriga/vänner ska läsa bloggen. Självklart får de göra det (blir glad om det är något som de finner intressant). Men det är inget jag räknar med alls, verkligen inte. De vänner som jag har finns där och jag är glad för det. Nu försöker jag vara så normal som möjligt och om någon vän råkar hitta min blogg och tycker att det är fel att blogga om ett känsligt ämne så struntar jag i det :). Det är ett fritt val att välja att läsa om man råkar komma hit. Det är bara att klicka sig vidare till en inredningsblogg eller annat om det faller en bättre i smaken :). Jag läser också sådant någon gång ;).

Jag har inte skickat ut att jag bloggar för det ska inte uppfattas som ett krav på något sätt, absolut inte :). Jag har kommit förbi stadiet då jag behöver stöd från vänner/släktingar på det sätt att jag behöver förmedla något till dem via en blogg. Jag hade en stängd blogg för de jag kände när jag var nydrabbad och det uppskattades av många att få läsa om hur vi hade det då år 2007-2008.

Om det är någon fler som röstar kommande dagar så uppdaterar jag då.

Jag har lagt upp min blogg på olika sajter för att sprida den så att fler hittar den. För alla kommer nog under sitt liv känna någon granne, familj på samma förskola, arbetskamrat, vän, släkting som drabbas. Då vill jag att det ska ringa en klocka att det finns många som bloggar.

Min blogg speglar vad jag tänker och tycker men det finns många på min lista som bloggar.

Jag känner dock igen mig nästan jämt i vad andra skriver så det är inte unika tankar var och en har.

Tack till er som röstat. Det värmer. Tack till er som är nydrabbade, till er som det gått ett eller flera år och till er anhöriga som läser och tack till de som klickat hit av en slump svarat. Det tolkar jag som att jag når dem på ett litet hörn, och det hade jag inte väntat mig! Nu kanske de inte klickar hit igen. Men om de gör det, tack :).

Jag har ett annat projekt på gång (som ska stötta de som drabbas redan på sjukhuset). Återkommer om detta.

2 kommentarer:

Annica sa...

Jag tycker om din blogg så tack till dig,tack för att du skriver och berätta,tack för att du ger hopp om framtiden,tack för att du öppet visar att det händer,alltför ofta,alltför nära..
Din blogg behövs och gör skillnad,i alla fall i min värld..
Kramar

Sandra sa...

Åh tack Annica för fina värmande ord :). Vad roligt att jag kan inge framtishopp. Jag hoppas att du får den framtid du önskar det vet du redan. Kram