Igår höll jag i samtalsträff för fem fina mammor som snart ska bli mammor igen och det kommer vara en väntan hela våren/sommaren på att de små bebisarna ska få komma hem och bo med sin mamma och pappa. Jag hoppas så innerligt att allt ska gå bra och att de ska få bli föräldrar här på jorden. Jag är så glad att de har fått följas med varandra på träffarna för när jag var gravid fanns ingen i samma sits. Träffarna med andra var guld värt ändå men de som var på dem hade förlorat sina barn mellan 5-10 år före oss.
Vi har det väldigt bra på våra samtalsträffar tycker jag och jag kan varmt rekommendera att gå på träffar med Spädbarnsfonden. Det är pirrigt första gången men att kunna prata fritt om sina barn som inte lever och att kunna förstå varandra och att skratta (för det gör vi också) tillsammans är skönt. Självklart får man gråta också men det har faktiskt varit mer skratt än gråt tror jag. Man får känna ilska och vara sur också. Alla känslor är tillåtna :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar