Våra barn brukar inte vara sjuka särskilt ofta och är de det så har de varit borta 1-2 dagar från förskolan. Denna vecka har minstingen (knappt 3 år) varit borta hela veckan. Han har troligtvis haft något slags virus. Han har legat i soffan hela veckan o klagat på ont i magen och haft feber av och de tre första dagarna. Sedan matvägrat två dagar till. Vi har kämpat för att han ska dricka en liter om dagen. Senast igår eftermiddag satt han orkeslös och tittade på en tallrik fil, men imorse vände det. I torsdags efter ett samtal till Sjukårdsupplysningen, 1177 tyckte de att jag skulle bli uppringd av en läkare eftersom blindtarmsinflammation har diffusa symtom hos små barn. Men tack och lov var proverna bra så ingen inflammation. Men innan läkaren ringde upp för att vi skulle få en tid satt jag och funderade på om jag skulle åka till akuten eller ej. Jag trodde att jag skulle vara starkare och hantera en ovisshet lättare, men nej jag blir kanske t o m nojigare än "vanliga" (odrabbade) mammor och tänker alla möjliga jobbiga tankar och tankar är tyvärr svåra att styra över när man är orolig!
Jag har tänkt berätta om ett "projekt" som jag planerar men det får bli snart jag gör det. Veckan blev inte riktigt som planerat.
Men nu känner jag stor lycka över att lillkillen har repat sig och att det inte var något allvarligt.
En sak är säker och jag uppskattar alla dagar med mina barn mer än de som inte mist ett barn (tror jag) för jag vet att det kan gå så snabbt, oskyldiga "sjukdomar" kan vara lömska och bli allvarliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar