När Nora föddes skrev jag en del under drygt ett år (de vi känner fick läsa om de ville). Jag var inte redo att skriva öppet för alla då. Men nu känner jag att jag kan skriva och förhoppningsvis hjälpa några. Jag kommer att blanda mina texter från den tiden med mina reflektioner som jag har nu och tillägg om sådant jag inte skrev. Jag försökte förklara vad vi upplevde för de jag erbjöd att läsa men nu när jag läser igenom de texterna så känner jag att det finns saker jag aldrig skrev för att jag inte var redo. Jag kan verkligen komma ihåg vad jag utelämnade när jag läser texterna.
Här kommer den första text jag skrev (under juni 2007 skrev jag denna text).
Jag var hos barnmorskan torsdag 24 maj (hon var beräknad 25 maj) och då hördes hjärtat bra. Elias var med för första gången och han ville inte vara inne hos barnmorskan när vi lyssnade på hjärtat. Han ville ut och fortsätta leka med leksakerna i väntrummet. Men efteråt tyckte han det hade varit spännande att höra hjärtat som tickade som vanligt.
Jag vet att jag kände ngn spark natten mot söndag 27 maj. På lördagkväll den 26 maj hade jag en kort smärta (vilket jag i efterhand tror var då moderkakan lossnade). På lördagkväll innan jag kände sparkarna hade hon varit ovanligt lugn ett tag. På söndagen var jag i farten rätt mycket och hade sammandragningar men om jag kände några sparkar kan jag inte med säkerhet säga. Reflekterade inte över det då jag var fokuserad på när jag hade ngn förvärk/sammandragning. Sedan är det ju så att rör man sig så kan det kännas som att barnet rör på sig eftersom det flyttar på sig inuti magen även om det inte själv rör sig.På måndagen 28/5 buffade jag till magen utan att få ngt gensvar och tänkte såklart att bebisen sover nog. Men efter några timmar utan respons åkte vi upp för att kolla bara för säkerhetskull... Jag hade såklart hemska tankar när bebisen inte vaknade, men samtidigt tänkte jag främst att när vi väl kommer in lär jag få en spark rätt omgående… Vi fick träffa en bm som först tog en trätratt och därefter ctg men hämtade en läkare när hon inte hittade något hjärtljud med en gång, för att göra ultraljud istället, allt för att inte oroa oss i onödan. Men nej hjärtat slog inte längre. Ytterligare en läkare kom in för att fastställa samma sak, vilket krävs.
----- Förlossningen -----Förlossningen den 29 maj gick bra att genomföra. Det kändes skönt att jag klarade en vanlig och att det inte blev ett kejsarsnitt. När Elias föddes blev det så mycket komplikationer med snittet och tog det en månad innan jag kände mig redo att ta mig ut.
(Kommentar idag 14 januari 2011: Jag har skrivit ned förlossningen men hittar inte den texten just nu. Dessutom har jag någongång tänkt be om min journal men jag får se hur det blir. Är lite kluven över om jag ska eller inte).
----- Storebror ELIAS och NORA -----
Den 30 maj, dagen efter hon föddes fick Elias komma och träffa henne, vilket var jättebra för honom för då förstår han att bebisen kommit ut och att hon sover. Hon var röd på ögat och kinden då huden lossnat där (den yttre huden börjar lossna när de legat i magen utan att leva). Vi var lite oroliga för vad Elias skulle säga när han såg det. Men han sa bara ”hon har målat sig”, vilket var helt logiskt i hans värld.
Jag kan berätta att beslutet att ta dit Elias var ett förslag från den bm vi träffade i måndags när vi fick veta att hon inte levde (denna bm var även var med oss under första delen av förlossningen). När vi undrade hur ska man förklara detta för Elias sa hon att det är bra om han får komma och få se sin lillasyster/lillebror för barn förstår mer än vad man tror och framförallt förstår på SITT sätt. När hon sa detta att Elias kunde komma och träffa sitt syskon kändes det konstigt och "hemskt" att låta en 2-åring se sitt döda syskon. Men sedan insåg vi att han inte alls tycker detta är hemskt för han är så liten att han inte förstår det hela. Han tyckte det var spännande att komma till sjukhuset, först se alla grävskopor utanför och få saft och sedan se sin sovande lillasyster som var ”målad” (så enkelt löste sig oron vi hade över det). Han vet inte vad död är och han tyckte inte hon såg hemsk ut. Ordet död har har vi inte sagt för han vet inte vad död är. Vi sa att hon sover och inte kommer vakna.
Vi sa att hon sover och ska bo i himlen med farmor och farfar och inte komma hem till oss på Umedalen. Elias bad själv om att få hålla i henne och det fick han med hjälp av mig och så ville han att vi skulle kramas hela familjen som familjen gör i slutet av boken ”Busiga bebben” (en bok om att få ett syskon) och så pussade han på hennes filt. Sedan undrade han varför hon inte hade ngn tutte. Jag hade sagt förra veckan när vi hälsade på min kompis bebis Felix som hade tutte (3 veckor gammal då) att Elias skulle få sätta in tutte på sin lillasyster/lillebror. Så han sa att Felix hade tutte och undrade varför inte lillasyster hade tutte.
(Kommentar 14 januari 2011: Idag skulle jag ha använt ordet död, vilket är det ord vi alltid säger nu. För jag tror inte man ska säga att det döda barnet sover, för då kan syskonet bli rädd att somna själv läste jag någonstans).
På dagis på samlingen den 31 maj tände de ljus och berättade för barnen om Nora. Elias har berättat på dagis att hon ska bo i himlen med farmor och farfar och att han hållit i henne.
Det känns jätteroligt att Elias var så intresserad av henne. Vi hade väntat oss att han kanske bara skulle vara intresserad av diverse saker i rummet (knappar på droppställningen eller så).
Kring mitt sista besök hos barnmorskan återkommer jag i nästa inlägg.
Här kommer den första text jag skrev (under juni 2007 skrev jag denna text).
Jag var hos barnmorskan torsdag 24 maj (hon var beräknad 25 maj) och då hördes hjärtat bra. Elias var med för första gången och han ville inte vara inne hos barnmorskan när vi lyssnade på hjärtat. Han ville ut och fortsätta leka med leksakerna i väntrummet. Men efteråt tyckte han det hade varit spännande att höra hjärtat som tickade som vanligt.
Jag vet att jag kände ngn spark natten mot söndag 27 maj. På lördagkväll den 26 maj hade jag en kort smärta (vilket jag i efterhand tror var då moderkakan lossnade). På lördagkväll innan jag kände sparkarna hade hon varit ovanligt lugn ett tag. På söndagen var jag i farten rätt mycket och hade sammandragningar men om jag kände några sparkar kan jag inte med säkerhet säga. Reflekterade inte över det då jag var fokuserad på när jag hade ngn förvärk/sammandragning. Sedan är det ju så att rör man sig så kan det kännas som att barnet rör på sig eftersom det flyttar på sig inuti magen även om det inte själv rör sig.På måndagen 28/5 buffade jag till magen utan att få ngt gensvar och tänkte såklart att bebisen sover nog. Men efter några timmar utan respons åkte vi upp för att kolla bara för säkerhetskull... Jag hade såklart hemska tankar när bebisen inte vaknade, men samtidigt tänkte jag främst att när vi väl kommer in lär jag få en spark rätt omgående… Vi fick träffa en bm som först tog en trätratt och därefter ctg men hämtade en läkare när hon inte hittade något hjärtljud med en gång, för att göra ultraljud istället, allt för att inte oroa oss i onödan. Men nej hjärtat slog inte längre. Ytterligare en läkare kom in för att fastställa samma sak, vilket krävs.
----- Förlossningen -----Förlossningen den 29 maj gick bra att genomföra. Det kändes skönt att jag klarade en vanlig och att det inte blev ett kejsarsnitt. När Elias föddes blev det så mycket komplikationer med snittet och tog det en månad innan jag kände mig redo att ta mig ut.
(Kommentar idag 14 januari 2011: Jag har skrivit ned förlossningen men hittar inte den texten just nu. Dessutom har jag någongång tänkt be om min journal men jag får se hur det blir. Är lite kluven över om jag ska eller inte).
----- Storebror ELIAS och NORA -----
Den 30 maj, dagen efter hon föddes fick Elias komma och träffa henne, vilket var jättebra för honom för då förstår han att bebisen kommit ut och att hon sover. Hon var röd på ögat och kinden då huden lossnat där (den yttre huden börjar lossna när de legat i magen utan att leva). Vi var lite oroliga för vad Elias skulle säga när han såg det. Men han sa bara ”hon har målat sig”, vilket var helt logiskt i hans värld.
Jag kan berätta att beslutet att ta dit Elias var ett förslag från den bm vi träffade i måndags när vi fick veta att hon inte levde (denna bm var även var med oss under första delen av förlossningen). När vi undrade hur ska man förklara detta för Elias sa hon att det är bra om han får komma och få se sin lillasyster/lillebror för barn förstår mer än vad man tror och framförallt förstår på SITT sätt. När hon sa detta att Elias kunde komma och träffa sitt syskon kändes det konstigt och "hemskt" att låta en 2-åring se sitt döda syskon. Men sedan insåg vi att han inte alls tycker detta är hemskt för han är så liten att han inte förstår det hela. Han tyckte det var spännande att komma till sjukhuset, först se alla grävskopor utanför och få saft och sedan se sin sovande lillasyster som var ”målad” (så enkelt löste sig oron vi hade över det). Han vet inte vad död är och han tyckte inte hon såg hemsk ut. Ordet död har har vi inte sagt för han vet inte vad död är. Vi sa att hon sover och inte kommer vakna.
Vi sa att hon sover och ska bo i himlen med farmor och farfar och inte komma hem till oss på Umedalen. Elias bad själv om att få hålla i henne och det fick han med hjälp av mig och så ville han att vi skulle kramas hela familjen som familjen gör i slutet av boken ”Busiga bebben” (en bok om att få ett syskon) och så pussade han på hennes filt. Sedan undrade han varför hon inte hade ngn tutte. Jag hade sagt förra veckan när vi hälsade på min kompis bebis Felix som hade tutte (3 veckor gammal då) att Elias skulle få sätta in tutte på sin lillasyster/lillebror. Så han sa att Felix hade tutte och undrade varför inte lillasyster hade tutte.
(Kommentar 14 januari 2011: Idag skulle jag ha använt ordet död, vilket är det ord vi alltid säger nu. För jag tror inte man ska säga att det döda barnet sover, för då kan syskonet bli rädd att somna själv läste jag någonstans).
På dagis på samlingen den 31 maj tände de ljus och berättade för barnen om Nora. Elias har berättat på dagis att hon ska bo i himlen med farmor och farfar och att han hållit i henne.
Det känns jätteroligt att Elias var så intresserad av henne. Vi hade väntat oss att han kanske bara skulle vara intresserad av diverse saker i rummet (knappar på droppställningen eller så).
Kring mitt sista besök hos barnmorskan återkommer jag i nästa inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar