lördag 22 januari 2011

Min dikt till min dotter

Mitt älskade barn
Finns du i himlen, hjärtat?
När det blåser, viskar du då i mitt öra?
Jag önskar att jag kunde dig höra

Skickar du slängpussar när solen värmer kinden?
Sänder du oss tankar när löven virvlar i vinden?
Är det när himlen är molnfri du på oss tittar ner?
Leker ni kurragömma bland molnen när vi ler?

En del är rädda för att prata om att du inte finns
Viska till dem att vi blir glada när vi dig minns
Den räddes ord har ibland gett mig stor smärta
Som känns ända in till din del av mitt hjärta

Viska till dem att du inte är en börda att bära
Att det är deras val att inte vara sina känslor nära
Det känns som att de trampar på dig
Jag har äntligen lärt mig säga nej

Visst hittar du, farmor och farfar på en massa skoj och lek?
Tänder du stjärnorna på natten för att skicka oss kärlek?
Tänd extra stjärnor för dem som vågat vara oss nära
På din födelsedag skickar vi upp ballonger till din ära

Du har lärt mig så mycket om livet
Inget tar jag numera för givet
Hoppas du har det bra min fina Nora, var du än är
Din stolta mamma som dig i hjärtat bär

Noras mamma

(Sandra Jonsson, januari 2011)

Inga kommentarer: