Denna text skriver jag nu 16 januari 2011 och jag har sagt det många gånger på mina samtalsträffar. Jag tror att Nora hade haft en chans att få leva om jag vetat det som står i artikeln här Det finns en ännu utförligare artikel i Spädbarnsfondens senaste magasin här
Vid mitt sista besök hos barnmoskan dagen före hennes beräknade födsel sa jag till min barnmorska att det var mycket lugnare. Hon svarade då att "du känner väl rörelser?" Ja det gör jag svarade jag. Hon sa då "ja , men det är trångt på slutet". Jag önskar att hon hade berättat att man ska känna rörelser lika ofta och åka in och kolla att allt ser bra ut om antalet rörelserna minskar i antal. Det är en annan sak att det är trångt, det gör att man kanske inte känner lika kraftiga sparkar. Min erfarenhet från Elias, första barnet var dock inte den att han inte hade det trångt att sparka... han sparkade järnet tiden ut. Till skillnad från Nora och Vilmer som var barn nummer två och tre. De var inte lika "vilda" på slutet men de var båda lugnare genom hela graviditeten.
Detta kan jag känna mig bitter över att Noras liv hade kunnat räddas. Självklart vet jag inte säkert detta men de där dagarna innan moderkakan lossnade helt kanske den hade börjat lossna lite grann och det var därför hon var så lugn pga att hon hade det lite sämre där inne. Hon hade kanske levt om jag bara vetat om att det är rekommenderat att åka in. Det får jag aldrig svar på och jag måste leva med det. Trots allt är det inte mitt fel då jag inte fick korrekt information och tyvärr är jag inte ensam att känna så här. Men det kan bara bli bättre om kunskapen sprids! Det är vad jag vill med detta inlägg - att sprida denna information.
Jag önskar att alla barnmorskor runt om på vårdcentralerna har fått denna information och att de förmedlar den till gravida. Att de ska åka in och kolla så att barnet har det bra om man märker att barnet rör sig mer sällan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar