söndag 16 januari 2011

Den fläckiga mattan bakom soffan

Vi har äntligen börjat att rensa saker som skulle ha rensats för länge sedan om allt hade varit mer normalt de senaste åren vill säga...

Förutom att vi begravde vår dotter begravde mina svärföräldrar (63 resp 64 år gamla) åren innan. Inom loppet av tre år hade vi tre begravningar. Det är ena orsaken till att vi inte orkade ordna en stor begravning till. Den andra är att ingen släkting ville komma till sjukhuset för att träffa Nora, så det kändes så ensamt och som att hon inte betydde något för våra släktingar.

Vänner hade jag gärna haft på begravningen men då kände jag att det skulle kännas så jobbigt att vår släkt inte betedde sig som jag hade önskat, att det skulle bli så påtagligt att de inte fanns där. Därför kändes det bäst att vara själva.

Under de år jag haft mina samtalsträffar och hört andra drabbade berätta om att de haft namngivningsceremoni tillsammans med släktingar på sjukhuset är jag säker på att om bara mina släktingar hade visat ett sådant intresse så hade jag haft en stor begravning med släkt och vänner.

Detta är en sorg i sig att vi saknade släktingarnas intresse. Det jag tröstar mig med är vi tror att svärmor hade kommit om hon hade varit i livet.

Jag är så tacksam att det fanns vänner som fanns där.

I fredags var en familj på middag hos oss, som förlorat barn och sedan fått syskon. De förlorade sitt barn ett år efter oss och fått syskon året därpå. Familjen som hälsade på kommenterade att vi hade en ny matta i vardagsrummet och då berättade vi att den gamla mattan ända sedan Nora dog legat bakom soffan i vardagsrummet. Den fick en fläck och skulle lämnas in på kemtvätt. Bara det att vi aldrig tagit oss för det. Denna familj berättade då att de har tre fläckiga mattor bortlagda. Vi skrattade åt detta och jag tror bara att vi kan förstå hur det är att inte ta tag i vissa saker även om det gått flera år.

Det vi prioriterar är först och främst att hinna vara med våra barn, så att ha tipp topp hemma är något vi inte lagt tid på, men jag ska lämna in den gamla mattan på kemtvätt... snart... Nu är livet "normalt" eller vad jag nu ska kalla det.

Inga kommentarer: