Detta skrev jag 1 juni 2007
Vi ska låta Nora kremeras och hon ska spridas i minneslunden vid Backenkyrkan, Umeå.
Endast jag, Mattias och Elias ska vara närvarande på begravningen.
Orsaken till varför vi valde att inte ha begravning för alla med minnesstund var att det känns som att många nog inte kan ta in vilken enorm sorg det är trots att vi inte fick lära känna henne. Hon är ändå vår dotter och Elias lillasyster och kommer alltid att vara det. Hon kommer alltid vara en familjemedlem oavsett om Elias får en nytt syskon i framtiden så suddas hon inte ut. Vi har två barn nu Elias som delar vårt liv och Nora som är någon annanstans. Kanske är hon i himlen hos sin farmor och farfar. Hoppas det, att de har sitt lilla barnbarn Nora hos sig. Jag har inte någon bild av att det verkligen är vad som händer när vi dör att man får komma till sina nära som lämnat oss. Men det vore fint om det vore så...
Ett barn som föds efter vecka 28 räknas som ett barn och som föräldrar är vi skyldiga att begrava barnet på något vis. Det är kanske något som alla inte känner till.
På något sätt känns det som att har vi en begravning som är öppen för alla så kommer många som egentligen tycker det är att överdriva att ha det för ett barn som inte ”funnits”. De som vill och kanske framförallt vågar dela vår sorg hör av sig och hjälper oss ändå. Så vi väljer att vara ensamma och så kontaktar de som vill oss ändå.
Kommentar 16 januari 2011: att vi valde att vara själva på begravningen kommer jag skriva om framöver. Jag har insett i efterhand under åren som gått att flera andra omständigheter som gjorde att vi valde det.
Det finns nog många som tar omvägar för inte säga fel saker. Men det finns inte fel saker att säga… Bättre att säga att man inte vet vad man ska säga än att inte säga något.
På morgonen den 1 juni frågade Elias "kan Nora prata?" Så han går och funderar på henne på sitt vis. Vi sa nej hon sover så hon kan inte prata.
Kommentar 16 januari 2011: I dagsläget hade vi sagt ordet död, för annars kan barnet missförstå.
Detta skrev jag 8 juni 2007 ----orsaken----
Vi träffade vi förlossningsläkaren. Orsaken till att Nora dog är moderkaksavlossning. Blödningen jag fick under förlossningen med Elias berodde moderkaksavlossning. Så det var tur att vi hade bett om att de skulle ta hål på hinnorna, dvs att vi inte brydde oss om att vi skulle passera nyår! Så att Mattias såg att jag blödde så att de snabbt plockade ut honom. Annars kanske det kunnat gå lika illa med honom!
Är vi är arga? Jag var aldrig orolig förrän den måndagen den 28 maj då vi åkte in så jag kan inte ångra att vi inte åkte in tidigare. På lördagskväll var hon lugnare än vanligt men jag fick sparkar innan jag la mig. Sedan hade jag lite ont när jag la mig på sidan för att sova men det gick över SNABBT. Det var kanske då det hände. Men jag trodde bara att det var för att magen var så pass tung att jag fick ont av att huden sträckte sig. Det normala är att man börjar blöda och man får jätteont. Så jag kan inte vara arg över att vi inte åkte in då för jag hade inte en tanke på att ngt var fel…
Vi var på tillväxt-ul i v 38. Vi råkade då träffa samma förlossningsläkare, som vi även fick sedan som tyckte att jag har så pass stort bäcken (röntgade mig efter första förlossningen) att det är ungefär som att föda en 3,5 kg om jag föder en 4,2 kg. Så vi övervägde inte igångsättning eftersom det oftare leder till komplikationer jämfört med att komma igång av sig självt. Samtidigt sa läkaren att jag fick bli igångsatt kring beräknad dag om jag ville (dock inte rekommenderat). Om han hade han nekat oss det då så hade vi kanske känt oss arga… Nu tog vi det beslutet själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar