Detta skrev jag den 19 november 2007:
Vi berättade för Elias om bebisen för fyra dagar sedan. Vi hade tänkt berätta efter rutin-ultraljud 11 dec men Elias sa när han satt i min famn och läste bok förra helgen "mamma, vilken stor mage du har. Har du ätit mycket?" Eftersom han ser det så kom vi på att större barn på förskolan kanske fattar och frågar honom. Så vi tog honom till soffan och sa att vi hade en hemlis att berätta för honom. Vi sa att minns du vad mamma hade i magen förut. Han sa först "jag vet inte", men sedan tänkte han en stund och så sa han "Nora". Vi sa att nu är det en annan bebis i magen som vi hoppas ska komma och bo med oss och inte bo med Nora i himlen. Då såg han glad ut och sedan satte han en arm om oss var för att krama oss och så sa han. "Mamma, pappa, var inte oroliga på Nora. Hon äter pannkakor i himlen". Sedan upprepade han med allvarlig ton "var inte oroliga på Nora". Han var så söt när han ville berätta att hon har det bra i himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar