111111 tankar på ett märkligt datum

Denna vecka har jag skickat ut en förfrågan om några fler under nästa år kan tänka sig att prova leda en samtalsträff och att jag har tre. Än har jag inte fått något svar. Tänk om man hade all tid till att ha samtalsträff då hade jag absolut velat ha det varje månad jämt (som det känns nu). Men med två barn som i framtiden kommer att ha allt fler aktiviteter (än har bara ett barn två kvällar) så är det bättre att vara förutseende redan nu. Allt för att förebygga att jag slutar tvärt och ingen fortsätter. Så jag hoppas på att någon vill prova så att vi kan dela på ansvaret för de värdefulla samtalsträffarna. Samtalsträffarna ger så mycket av "allt" t ex hantera sorg, känna gemenskap och inte känna sig så ensam och annorlunda mot alla som får levande barn, känna glädje och att skratta tillsammans trots det tunga. Att kunna skratta tillsammans kan man inte ana att man ska göra innan man går på en träff. Men det har vi gjort varje träff tror jag, blandat med "tyngre" samtal givetvis. Det känns ibland rätt surrealistiskt ibland att vi skrattar, men det är samtidigt befriande för vi förstår allihop att man "måste" kunna skratta åt det eländiga. Svårt att beskriva. Träffarna är iaf något jag vill hålla liv i. Helst inte ensam i framtiden.

Alla helgona femte året

En månad sedan jag skrev. Detta är inlägg nr 100 ser jag nu. Idag åker vi till kyrkogården och tänder ljus. Det är så fint med alla ljus denna helg. På söndag blir det femte gången vi åker på Spädbarnsfondens minnesgudstjänst.

Klockan 14.00 i Mariakyrkan i Umeå 6 november läses namnet upp och samtidigt tänds det ett ljus för varje saknat barn. Varje år är det namn som jag inte hört förut. Jag minns tydligt hur första minnesgudstjänsten var. Hur ont det gjorde att höra sitt barns namn läsas upp men ändå hur vackert denna stund kändes eftersom vi var så många som kände samma sak på samma plats. För varje år blir det jobbiga lite lättare och jag känner att All helgona är en helg då jag känner extra tacksamhet och glädje för allt som är bra i mitt liv. Men samtidigt känns saknaden lite extra denna helg. Saknaden efter vår dotter och våra barns farmor och farfar.