Jag ser inte förlossnings-tv. Häromkvällen såg jag och min man någon minut av "En unge i minuten", men sa båda att "nej, det här ser vi inte"... Detta med förlossningar är en sorg också. En sorg i sorgen att inte ha en normalt förhållande till något som borde vara det bästa som hänt en. På sätt och vis är såklart våra tre förlossningar fantastiska men inte som jag önskade mig, ingen av dem är en drömförlossning. En jobbig första förlossning med som slutade i akut snitt, en vaginal med ett dött barn och ett planerat kejsarsnitt. Inte direkt någon av dem som är drömmen.
Så jag säger nej tack till förlossnings-tv. Det blir för mycket tankar på vad vi inte har fått uppleva. Tankarna på våra förlossningar kommer upp och det är så uppenbart att jag inte har haft det som "de flesta". Det var fantastiskt att få bli föräldrar till Elias som var första barnet. Men förlossningen var den tuffaste av mina tre förlossningar. Jag hade kraftiga värkar 56 timmar, moderkakan lossnade och jag tappade nästan 2 liter blod, fick spinalhuvudvärk i 5 dagar (kunde inte byta blöjor på de första 5 dagarna, orkade endast amma liggande) följt av livmoderinflammation en vecka efter förlossningen (orkade inte ta hand om Elias själv).
Den vaginala förlossningen med andra barnet, Nora som inte levde, är min bästa förlossning. Den var fantastiskt fin och jag är så tacksam att jag kunde föda henne. Jag kände efteråt att så underbart det måste kännas att föda ett barn som kommer ut och skriker. För det kändes fantastiskt att "min kropp" lyckades föda barn. Förlossningen är ett positivt minne av Nora. Den tredje förlossningen rekommenderades jag inte att bli igångsatt 4 veckor före beräknat då jag tagit lång tid att öppna mig i full tid vid de första två barnen. Så den tredje förlossningen med Vilmer, ett planerat kejsarsnitt, tar andra platsen. Att föda ett levande barn vaginalt är drömmen men den drömmen kommer jag inte att uppleva. Så att se andra göra detta på tv är inte underhållning, för mig. Dock kan jag förstå att de som genomgått förlossningar med endast levande barn tycker annorlunda (eller det finns kanske de som förlorat ett barn som också tycker om sådana program).
4 kommentarer:
tjena!
vi har en dagens bloggtävling på gång i bloggen.
anmäl dig!
http://johannaochalexandra.blogg.se/
Jag tycker om att se såna program, trots att Hayat föddes död. Jag tyckte om att titta på programmen innan jag ens var gravid också. Hoppas dock att dom kommer via olika varianter av förlossningar och inte bara dom som är guld och gröna skogar. Men i det första programmet fick man se en förlossning som slutade i urakut kejsarsnitt och det var ett litet trauma för föräldrarna.
Tror jag tycker om att se programmen också för att jag har velat bli barnmorska hur länge som helst.
Kram!
Maria: Ja, allas förlossningar är ju inte de bästa tänkbara. Det är bra om de mixar. Men samtidigt så är det dumt att skrämma människor med akuta situationer också. Så att fler kräver kejsarsnitt för att de är skrämda. Jag som provat båda skulle aldrig välja kejsarsnitt utan medicinska skäl. För man repar sig så mycket fortare om man inte genomgår den stora operationen som det faktiskt är (tror det är sju olika lager i buken att sy ihop).
Ja jag läste nyss någonstans att det var sju olika lager, det är ju väldigt mycket. :S jag funderar mycket kring förlossningen redan nu fast jag bara är i v 14. Första förlossningen gick väldigt bra (trots att det var tråkigt på andra sätt) så jag hoppas att nästa också kommer göra det.. har tänkt mycket på om man inte kan få kejsarsnitt 'bara plocka ut bebisen'..men innerst inne vet jag ju att det bästa är en vaginal förlossning.. Kram!
Skicka en kommentar