Jag blev påmind om boken Busiga bebben på bloggen Själar säger aldrig farväl (finns att köpa här på Bokia och Bokus). Elias gillade att höra på den när han var 2 år inför att han skulle bli storebror åt den kommande bebisen (Nora).
På slutet kramas de hela familjen och det sa Elias när vi var på sjukhuset att vi skulle göra med Nora. Det var så sorgligt då för det var inte så det skulle vara. Men så fint av honom att han sa precis det han hade sett fram emot med sin nya familjemedlem. Det är ett väldigt fint men sorgligt minne. Men numera mest fint minne av mötet mellan storebror och lillasyster. Även om jag av hela mitt hjärta önskade att mötet hade varit enbart glatt och att Nora hade levt.
Inför att Vilmer skulle komma hade vi lagt undan den boken för det var så jobbigt att inte veta hur det skulle gå. Den boken kommer alltid att ha en alldeles särskild plats i mitt hjärta.
Men det är en jättebra bok att läsa för ett storasyskon. Många roliga flikar att lyfta på.
Jag skriver för att ge andra stöd som mist sitt barn. Det är tyvärr 700 spädbarn varje år som inte får växa upp i sina familjer. Om det sedan lockar anhöriga/vänner till de som mist barn att läsa är det fantastiskt bra och det värmer mitt hjärta. I hjärtat där jag bär min fina dotter Nora.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Sandra!
Den boken har vi köpt idag och jag hoppas att lillebror (snart också storebror)ska tycka att den är spännande och rolig att läsa med oss :)
Tack för din hälsning i min blogg och visst har du rätt i att jag känner S :)
Många kramar Jessica
Jag upphör aldrig att förvånas, och imponeras, av hur kloka barn är. I de svåraste stunderna kan det vara barnen som är de klokaste och som har närmast till sina känslor.
Kram, Tildas mamma
Skicka en kommentar