Skönt att känna igen sig

Vad bra internet är så att vi inte sitter ensamma med tankar som inte är bra.

Jag hittade detta fina inlägg hos Blåöga som jag känner igen mig mycket i. Det handlar om hennes dåliga samvete kring att sköta sin saknad efter Noel. Jag tog chansen att svara henne.
Jag skrev detta:

Jag känner igen mig. Just nu är jag inne i en period då jag läser mycket om sorg och andra bloggar för att jag just nu mår bra av det. Är dessutom ensam med barnen denna helg så då blir det ännu mer. De antal gånger vi har varit till kyrkogården ända sedan vår dotter dog i maj 2007 är väldigt få totalt sett. I stort sett bara till Allhelgona och två av tre årsdagar (var bortresta den tredje årsdagen). Utöver det kanske två gånger till. Vi har vår dotter Nora i minneslund och valde det då vi visste att vi sällan skulle gå till kyrkogården. Barnens farmor och farfar har varsin grav som vi varit till väldigt sällan de dog 2004 och 2006 så vi kände att kyrkogården är inte den plats vi vårdar. Vi vårdar minnet i våra hjärtan istället.

Ibland nu när jag skulle orka att sköta en grav så kan jag sakna en grav lite för jag blir påverkad av de "99 procent" som har en grav att göra fint på. Men samtidigt är fördelen att slippa det också. Slippa åka dit för att fixa till. Slippa känna att vi är de enda som åker dit (för i vårt fall skulle det väldigt sällan ha varit andra).
Av alla jag stött på via internet och mina träffar så är det du och två till som har valt minneslund. Så tack för ditt inlägg, har inte vågat skriva så för att verka udda. Men vi kanske är några till där ute som sitter och känner så här.

Vi ska inte ha dåligt samvete.
Det finns bara ett rätt sätt.
Det är det sätt som känns rätt för Dig.