Om du har en anhörig/vän/arbetskamrat/granne som förlorar ett barn gå då inte och tänk på denna för dig själv. Dela med dig av dina tankar. Om det känns svårt så skicka ett kort, en blomma, ett sms, en hälsning med någon annan person som träffar den som mist barn.
All omtanke värmer så oerhört mycket. Jag minns precis vilka som på något sätt hörde av sig.
Sedan om du under åren som går tänker på barnet så berätta det. För om DU tänker så tänker även den som förlorat sitt barn.
När Nora dog skickade vi genast ut mail till alla vi kände som vi hade det till. Det vill säga samma dag, dagen innan förlossningen. Vi ville inte komma hem och ha fler meddelanden som "har bebisen kommit än?"
Till de släktingar som inte hade e-post skickade vi ett brev per post med Noras dödsannons på en A4. Alla utom en släkting som fick detta brev hörde av sig på något sätt. Denna släkting ringde samma dag som vi var i tidningen med bb-bild med lillebror året därpå. Släktingen gratulerade till lillebror och berättade att de tänkt mycket på oss under året och tittat på dödsannonsen emellanåt. De visste inte ens att vi hade fått barn igen förrän vi var på bild i tidningen. Jag kommer alltid att undra om släktingen aldrig hade berättat för oss om sina tankar om vi inte hade haft tur att få ett till barn.
Så min vädjan till er som är anhörig är att Hör av er till den som mist barn på något sätt!
För tankar sprids tyvärr inte med vinden till de som drabbats. Det vore underbart att få veta alla tankar människor haft som tänkt på oss "i smyg".
Sedan vill jag ge som tips att höra av dig på årsdagen varje år (ett sms är enormt värdefullt om det känns för svårt att ringa). Det värmer väldigt mycket oavsett sätt man hör av sig på. Årsdagen glömmer man inte bort utan alla jag träffat försöker göra den dagen till en så trevlig dag man kan med fika och ballonger.
3 kommentarer:
Jag tycker det du gör är bra,skriver om saker som gör att det kanske blir lättare att förhålla sig till sorg..
Jag kan ibland tycka att det läggs över väldigt mycket på den som förlorat,att det är upp till mig att höra av mig för folk är så rädda för sorgen..
men hur ska man när man är nere,knappt orkar leva orka höra av sig till någon..All kontakt från medmänniskor betyder så himla mycket..
Nä ett mycket bra inlägg,speciellt det om årsdagar,dom betyder så mycket och det behövs inte mer än ett sms eller hälsning på facebook för att göra dagen lite lättare..
kram
Annica: Tack, vad bra att du tycker det är bra att jag skriver :):
Jag vill verkligen bidra till att människor inte är så rädda. Det skulle vara så mycket trevligare om alla var mer öppna :).
För alla har något som hänt dem, men det syns ju inte på utsidan. Ingen går genom livet utan svåra saker. Även om det kunde vara mer rättvist fördelat :).
Kram
Jag håller med Annica. Ibland känns det jätteknäppt att det är jag som är så ledsen som förväntas höra av mig till folk.. det hör väl liksom till att det ska vara dom som hör av sig till mig.
Bra inlägg..sorg är så svårt att hantera och det känns som att vi människor är väldigt rädda för den trots att det är något som alla människor drabbas av någon gång i livet.
Skicka en kommentar